Monthly Archives: februari 2016

DOGGIE PILATES

A3-1 (1)

DOGGIE PILATES – ett träningskoncept för många hundar

DP Lagotto

DOGGIE PILATES är ett  träningskoncept som liksom all annan träning ska doseras utifrån hundens individuella behov (utvecklings- och aktivitetsnivå, rehabiliteringsbehov med mera). Med ett tydligt mål och med fokus i träningen kommer hunden och hundens människa inte bara ha roligt under träningen utan hundens fysiska prestationsförmåga kommer också att öka.

Under DOGGIE PILATES träning lär sig hunden att kontrollera sin kropp på ett optimalt sätt och att parera krafter som påverkar den i alla situationer som innebär kroppsarbete. DOGGIE PILATES övningar kan användas i såväl förebyggande som rehabiliterande syfte. En genomgående princip i DOGGIE PILATES träningen är att det aldrig är enbart en muskel som aktiveras. Alla muskler är viktiga och fungerar som bäst när de är samspelta, som en orkester av muskler. Även kroppens stabiliserande skelettmuskler aktiveras och genom att undan för undan öka svårighetsgraden utvecklas hundens stabilitet, rörlighet, symmetri och balans (Henderson, 2014). När hundens kroppskontroll och muskelkoordination förbättras påverkas hundens rörelsemönster. Resultatet leder till att hunden utvecklar starkare och smidigare rörelser under vardagliga förflyttningar ex. när den hoppar och går i trappor, när den springer, leker eller tränar med sin människa (Schilling & Carrier, 2010).

Här visar Labradortiken Doris visar en grundläggande övning där syftet delvis är att Doris ska aktivera bogmuskulaturen under rörelse. Övningen försvåras genom att Doris balans i utgångsställningen (armbågarna på gymbollen) provoceras med hjälp av nosduttar i olika riktningar. När Doris sträcker sig i olika riktningar för hon själv kroppen till gränsen för sin stabilitet. Den här filmen på Doris är ursprungligen från 2011.

 

Hundens kropp i balans

Greyhound som leker. Tagen av Katarina Lindberg.

Hos aktiva hundar som tränas och tävlas med glädje, och hos hundar med hög motivation oavsett av de är inriktade på, är det de små förändringarna vi måste notera. Obalans i hundens kropp, ömhet eller lite långsam återhämtning, små förändringar i hundens för övrigt friska kropp och i rörelsemönstret när den utför moment eller aktiviteter på ett sätt du inte är van att se den göra det.

Du har säkert redan en känsla för när det inte står rätt till med din hund. Lär dig utveckla din känsla – det sjätte sinnet eller kalla det magkänsla om du vill – för obalans hos hundar genom att lyssna till Erica på Northeast K9 Conditioning.

För att få hjälp att tolka din hundens tecken på ohälsa kan du kontakta djurhälsopersonal.

 

Texten är tidigare publicerad på Facebook 2015-12-05. Bild: ”Greyhound som leker” är en frisk Greyhound fotograferad av Katarina Lindberg.

Hälta hos hundar

Att undersöka, utreda och utvärdera hälta hos hundar är en grundläggande färdighet för oss som arbetar professionellt med djur inom djursjukvården och för dig som är aktiv med hundar. Oftast är hundens hälta ett tydligt tecken på obehag och/eller smärta när hunden rör sig eller när den sätter ner benet i marken. Hundar som har en belastningsrelaterad hälta vill förkorta tiden de har benet i marken.

Att bedöma vilket ben hunden är halt på och hur ont den har är lättare sagt än gjort. Här är en film som visar en hund som är tydligt halt på ett framben. Vilket ben är hunden halt på?

Är du intresserad av att lär dig mer om rörelseanalys och hältundersökning av hundar kan du lyssna till Ben Walton, en engelsktalande veterinär, när han ger en introduktion i hundens rörelsebeteende. Följ denna länk:

https://www.youtube.com/watch?v=E3Sf9eS-FJ0

Enjoy!

 

Är din hund höger- eller vänstertassad?

Kong test Exo

Under de senare åren är det flera forskargrupper som har studerat hundar utifrån frågan om de, liksom oss människor, verkar ha en favoritsida. Alltså, man frågar sig om hundar verkar föredra att använda sin högra eller vänstra kroppshalva. Flera gånger har forskare också studerat om hundar är höger eller vänstertassade.

Hundar har fått olika uppgifter att lösa när de här frågorna har studerats. Bland annat har ett så kallat Kong-test genomförts. Under ett Kong-test ska hunden föresöka få fram godisbitar som har gömts inuti en Kong.

Testet går ut på att se om hunden använder höger eller vänster framtass för att hålla fast Kongen. I förlängningen tänker beteendevetarna sig att hundens höger- eller vänstertass dominans skulle kunna tänkas påverka andra egenskaper som styr dess beteenden. Så tänker man utifrån att höger respektive vänster kroppshalva styrs av olika hjärnhalvor och att hundarnas mentala egenskaper eventuellt skulle kunna vara förlagda till olika delar av hjärnan.

I samband med Kong-tester har man därför också undersökt hundars reaktion på ljud (fyrverkeri och åska)(Branson och Rogers, 2006), nyfikenhet att undersöka nya föremål och miljöer (Siniscalchi och kollegor, 2008), och problemlösningsförmåga (Schneider och kollegor, 2013; Marshall-Pescinia och kollegor, 2013; Marshall-Pescini och kollegor, 2008).

Hundar grovmotoriska förmåga har också studerats (Hackert och kollegor, 2008; Tomkins och kollegor, 2010). Med hjälp av ett så kallat First-stepping test har hundarnas val av framben undersökts. Under det testet räknas hur många första steg av 50, som hunden tar med höger respektive vänster framben, när den kliver ner från en låg höjd för att ta en godis. Innan hunden kliver ner på första steget befinner den vid bredvid en förare på dennes vänstra sida.

Det verkar som att fler hundar inte har någon bestämd favoritsida eller favorittass om man jämför med människor. I en av studierna hade 63% av hundarna en favorittass. Flertalet verkar alltså vara höger eller vänstertassade.

Vid Kong-test är de flesta hundarna vänstertassade (28.3% respektive 34.2%) och 23.9% respektive 28.8% är högertassade (Tomkins och kollegor, 2010, Schneider och kollegor, 2013).
Vid First-stepping test är det tydligt att 46% av hundarna väljer att kliva ner på höger framben, medan 30.1% är tydligt vänsterframbenta (Tomkins och kollegor, 2010).

Vilka konsekvenser tror man då att det kan ha om hunden har en favoritsida eller inte?

Jo. En forskargrupp menar att hundar som har en favorittass (oavsett höger eller vänster) verkar kunna fånga föremål snabbare och lättare finner sig till rätta i nya miljöer, än hundar som inte har någon favorittass (Marshall-Pescini et al., 2013). En annan undersökning tyder på att hundar som väljer att svänga till höger för att komma fram till en skyddsfigurant, presterar bättre än de som svänger till höger (Siniscalchi et al., 2013). Och att tränade agilityhundar är snabbare om föraren befinner sig inom hundens vänstra synfält, istället för inom det högra (Siniscalchi et al., 2013).

Känner du på dig att din eller dina hundar har någon favorittass? Eller fungerar en del praktiska aktiviteter bättre från ena sidan än den andra? Vilken betydelse tror du att hundens eventuella favoritsida eller favorittass har? Det visat sig att majoriteten av människorna (90%) är högerhänta (Annett M, 1985). Vilken betydelse tror du att det har att du själv är höger eller vänsterhänt när du tränar din hund? Tror du att de tester som forskargrupperna har använt speglar verkligenheten? Tyck gärna till!

Vår polishundsutbildade schäfer Exo väljer att hålla fast Kongen med höger framtass. Ge din hund en Påsk-present och undersök hur den löser problemet med att få fram godisarna !!

Källor:

Annett M (1985), Left, right, hand and brain.

Branson och Rogers (2006), Relationship between paw preference strength and noise phobia in Canis familiaris.

Hacker och kollegor (2008), Limb preference in the gallop of dogs and the half-bound of pikas on flat ground.

Marshall-Pescini och kollegor (2008), Does training make you smarter? The effects of training on dogs’ performance in a problem solving task.

Marshall-Pescini och kollegor (2013), The effect of preferential paw usage on dogs’ (Canis familiaris) performance in a manipulative problem-solving task.

Schneider och kollegor (2013) Temperament and lateralization in the domestic dog (Canis familiaris).

Siniscalchi och kollegor (2008), Hemispheric specialization in dogs for processing different acoustic stimuli.

Siniscalchi och kollegor (2013), Detour behaviour in attack-trained dogs: Left-turners perform better than rightturners.

Siniscalchi och kollegor (2013), Laterality and performance of agility-trained dogs.

Tomkins och kollegor (2010), First-stepping Test as a measure of motor laterality in dogs (Canis familiaris).

Inlägget tidigare publicerat på Facebook 2015-04-03.

AJ! Om ljumskskador hos hundar.

Iliopsoas skador

Bakbenshälta på grund av skada på höftböjarmuskeln (iliopsoas) i ljumsken på hundar är en av de två vanligaste anledningarna till att en hund inte vill använda bakbenet fullt ut och haltar (Millis et al., 2013).

Höftböjarmuskeln består av två muskler, psoas major och iliacus. Skador kan förekomma i någon av musklerna var för sig och hundens skada vara akut till följd av ett trauma (muskelbristning med blödning) eller kronisk (upprepade mikroskador) (Cabon och Bolliger, 2012).

Oavsett vilken av muskelns portioner som är skadad och den bakomliggande orsaken kan symtomen först verka ganska lika. Ofta har hunden en kort tid eller vid upprepade tillfällen väldigt kraftig hälta och sätter inte alls ner eller använder bakbenstassen mycket lite. Det är i det läget det är viktigt att få rätt diagnos på sin skadade hund. Ibland är det aktuellt med skelettröntgen för att utesluta traumatiska skador ex frakturer på skelettet i höft/bäcken/ländryggsregionen (Vidoni och kollegor, 2005).

För att prognosen sedan ska vara så god som möjligt krävs att muskelskadan undersöks mer ingående. Det är det viktigt att försöka lokalisera smärtan och skadan närmare, vilket är lättare sagt än gjort eftersom att de här mjukdelarna ligger djupt in mot bäcken och rygg på magsidan (Rossmeisl och kollegor 2004). Diagnostiskt ultraljud kan ge värdefull information om skadans omfattning (Cannon och Puchalski, 2008; Mahler, 2012). Det gör ofta ont för hunden att sträcka bakbenet bakåt. Iliopsoas-muskeln, speciellt den del som heter iliacus, har funktionen att den böjer hundens höftled. När hundens bakben förs bakåt, så sträcks muskeln ut och det kan vara smärtsamt i det akuta skedet. Extra ont kan det göra för hunden om muskeln är svullen och orsakar en påverkan på femoralisnerven som löper i nära anslutning till iliopsoas (Rossmeisl och kollegor, 2004; Stepnik och kollegor, 2006; Mogicato och kollegor, 2015).

Sedan är den fortsatta behandlingen är så väldigt viktig eftersom att det är ett utsatt ställe för hunden att skada sig på och det finns en uppenbar risk för att hunden ska skada sig igen. Oavsett om hundens muskelskada i iliopsoas är av akut eller kronisk karaktär har det visat sig att många av de skadade hundarna har uppenbar oförmåga att aktivera sin ryggmuskulatur på rätt sätt sedan skadan inträffat. Därför är det också viktigt att under rehabiliteringsperioden försöka komma fram till om skadan kan ha uppkommit till följd av nedsatt muskelstyrka eller felaktivt arbetssätt i hundens bålmuskulatur (Adamson och Wolfe). Hos en del hundar är muskelspänningen uppskruvad i iliopsoasmuskeln redan innan skadan (finns olika anledningar till att den kan vara det) och det är därför som hunden lättare råkar ut för muskelbristningen i en okontrollerad situation. Just iliopsoas-muskeln går gärna in och gör ett stabiliserade arbete för att hjälpa de mindre bålmusklerna, speciellt när de inte gör sitt jobb riktigt!

Viktigt: Att skilja på en stram höftböjarmuskel och en höftböjarmuskel med uppskruvad muskelspänning! Stretching av en muskel som känns stram, men som egentligen inte är det, kommer inte att ha effekt. Det kan vara aktuellt med annan rehab träning för att lösa problemet.

Rehab för hundar som skadar höftböjarmuskeln kan vara helt avgörande för prognosen när det gäller fortsatt arbete och aktivt hundliv. Det gäller att få kontroll på skadans omfattning och att därefter planera rehabiliteringsperioden på bästa sätt för att nå det mål hunden och hundens människa har!

För den av er läsare som vill veta mer om m. iliopsoas och femoralisnerven hos hundar rekommenderar jag den här helt nya artikeln:
Mogicato, G., Layssol-Lamour, C., Mahler, S., Charrouin, M., Boyer, G., Verwaerde, P. and Jourdan, G. (2015), Anatomical and ultrasonographic study of the femoral nerve within the iliopsoas muscle in beagle dogs and cats. Veterinary Anaesthesia and Analgesia. doi: 10.1111/vaa.12240

Ännu mer om hundens anatomi i den här skaderegionen kan ni hitta på länken här nedanför. Var beredd på att detta är anatomiska bilder på riktiga hundar som inte lever längre, och som är en del av undervisningen vid veterinärutbildning. Här kommer länken:http://vanat.cvm.umn.edu/carnLabs/Lab21/Lab21.html

Referenser:

Adamson och Wolfe, Core concepts and trends in Iliopsoas Strains. VCA Alameda East Veterinary Hospital, Denver, Colorado.http://www.thek9bodyshop.com/…/core-concepts-and-trends-ini…

Cabon och Bolliger (2013), Iliopsoas muscle injury in dogs.

Cannon och Puchalski (2008), Ultrasonographic evaluation of normal canine iliopsoas muscle.

Mahler (2012), Ultrasound guidance to approach the femoral nerve in the iliopsoas muscle: a preliminary study in the dog.

Millis och kollegor (2013), Canine Rehabilitation and physiotherapy.

Mogicato och kollegor (2015) Anatomical and ultrasonographic study of the femoral nerve within the iliopsoas muscle in beagle dogs and cats.

Rossmeisl och kollegor (2004), Computed tomographic features of suspected traumatic injury to the iliopsoas and pelvic limb musculature of a dog.

Stepnik och kollegor (2006), Femoral neuropathy in a dog with iliopsoas muscle injury.

Vidoni och kollegor (2005), Traumatic avulsion fracture of the lesser trochanter in a dog.

 

Inlägget publicerade på Facebook 2015-02-21

Agility och effekter i hundens kropp

Agility 160213

Under de senaste åren har det presenterats den del riktigt bra rapporter om vad som händer i agilityhundars kroppar under träning och tävling. Det är viktigt att vi alla får veta mer om det, så att vi på ett ännu bättre sätt kan förebygga skador oavsett om sporten utövas för träning och / eller tävling.

Baltzer och kollegor (2012) har beskrivit hur agilityhundars fysiska ansträning påverkar produktionen av restprodukter i hundens kropp. Flera av de här restprodukterna, som går att återfinna i hundarnas urin och blod, riskerar att öka musklernas uttröttbarhet och riskerar därför att bidra till skada. Baltzer och hennes kollegor har visat att både aerobt och anaerobt kroppsarbete bidrar till musklernas risk för trötthet, men att laktatet som bildas vid anaerobt arbete återhämtar sig snabbare efter ett lopp. Däremot tränar och tävlar hundarna ofta flera lopp eller längre tid och därmed ökar eventuellt risken för skada.
Hundar som tränar och tävlar på högre nivåer (eller snarare springer fortare) producerar mer trötthetsprodukter än hundar som är nybörjare eller tävlar i lägre klass i agility.

De praktiska och konkreta råden som baseras på de fynd som Baltzer och kollegorna gjorde när de undersökte agilityhundar i arbete är:

* Underhåll hundarnas vätskebalans under agilityträning och tävling.
* Värm upp och gå av hundarna innan och efter lopp för att förbättra blodcirkulationen och transporten av energi till musklerna och restprodukter från musklerna.
* Fysträna hundarna på så sätt att deras aeroba muskelkapacitet förbättras (uthållighetsträning).

Fundera över hur ni själva brukar göra och till er av tipsen!

Den som vill läsa mer om det här kan söka efter:

Baltzer et al.: The effect of agility exercise on eicosanoid excretion, oxidant status and plasma lactate in dogs. BMC Veterinary Research 2012 8:249

Inlägget publicerat på Facebook 2015-02-14