Bakbenshälta på grund av skada på höftböjarmuskeln (iliopsoas) i ljumsken på hundar är en av de två vanligaste anledningarna till att en hund inte vill använda bakbenet fullt ut och haltar (Millis et al., 2013).
Höftböjarmuskeln består av två muskler, psoas major och iliacus. Skador kan förekomma i någon av musklerna var för sig och hundens skada vara akut till följd av ett trauma (muskelbristning med blödning) eller kronisk (upprepade mikroskador) (Cabon och Bolliger, 2012).
Oavsett vilken av muskelns portioner som är skadad och den bakomliggande orsaken kan symtomen först verka ganska lika. Ofta har hunden en kort tid eller vid upprepade tillfällen väldigt kraftig hälta och sätter inte alls ner eller använder bakbenstassen mycket lite. Det är i det läget det är viktigt att få rätt diagnos på sin skadade hund. Ibland är det aktuellt med skelettröntgen för att utesluta traumatiska skador ex frakturer på skelettet i höft/bäcken/ländryggsregionen (Vidoni och kollegor, 2005).
För att prognosen sedan ska vara så god som möjligt krävs att muskelskadan undersöks mer ingående. Det är det viktigt att försöka lokalisera smärtan och skadan närmare, vilket är lättare sagt än gjort eftersom att de här mjukdelarna ligger djupt in mot bäcken och rygg på magsidan (Rossmeisl och kollegor 2004). Diagnostiskt ultraljud kan ge värdefull information om skadans omfattning (Cannon och Puchalski, 2008; Mahler, 2012). Det gör ofta ont för hunden att sträcka bakbenet bakåt. Iliopsoas-muskeln, speciellt den del som heter iliacus, har funktionen att den böjer hundens höftled. När hundens bakben förs bakåt, så sträcks muskeln ut och det kan vara smärtsamt i det akuta skedet. Extra ont kan det göra för hunden om muskeln är svullen och orsakar en påverkan på femoralisnerven som löper i nära anslutning till iliopsoas (Rossmeisl och kollegor, 2004; Stepnik och kollegor, 2006; Mogicato och kollegor, 2015).
Sedan är den fortsatta behandlingen är så väldigt viktig eftersom att det är ett utsatt ställe för hunden att skada sig på och det finns en uppenbar risk för att hunden ska skada sig igen. Oavsett om hundens muskelskada i iliopsoas är av akut eller kronisk karaktär har det visat sig att många av de skadade hundarna har uppenbar oförmåga att aktivera sin ryggmuskulatur på rätt sätt sedan skadan inträffat. Därför är det också viktigt att under rehabiliteringsperioden försöka komma fram till om skadan kan ha uppkommit till följd av nedsatt muskelstyrka eller felaktivt arbetssätt i hundens bålmuskulatur (Adamson och Wolfe). Hos en del hundar är muskelspänningen uppskruvad i iliopsoasmuskeln redan innan skadan (finns olika anledningar till att den kan vara det) och det är därför som hunden lättare råkar ut för muskelbristningen i en okontrollerad situation. Just iliopsoas-muskeln går gärna in och gör ett stabiliserade arbete för att hjälpa de mindre bålmusklerna, speciellt när de inte gör sitt jobb riktigt!
Viktigt: Att skilja på en stram höftböjarmuskel och en höftböjarmuskel med uppskruvad muskelspänning! Stretching av en muskel som känns stram, men som egentligen inte är det, kommer inte att ha effekt. Det kan vara aktuellt med annan rehab träning för att lösa problemet.
Rehab för hundar som skadar höftböjarmuskeln kan vara helt avgörande för prognosen när det gäller fortsatt arbete och aktivt hundliv. Det gäller att få kontroll på skadans omfattning och att därefter planera rehabiliteringsperioden på bästa sätt för att nå det mål hunden och hundens människa har!
För den av er läsare som vill veta mer om m. iliopsoas och femoralisnerven hos hundar rekommenderar jag den här helt nya artikeln:
Mogicato, G., Layssol-Lamour, C., Mahler, S., Charrouin, M., Boyer, G., Verwaerde, P. and Jourdan, G. (2015), Anatomical and ultrasonographic study of the femoral nerve within the iliopsoas muscle in beagle dogs and cats. Veterinary Anaesthesia and Analgesia. doi: 10.1111/vaa.12240
Ännu mer om hundens anatomi i den här skaderegionen kan ni hitta på länken här nedanför. Var beredd på att detta är anatomiska bilder på riktiga hundar som inte lever längre, och som är en del av undervisningen vid veterinärutbildning. Här kommer länken:http://vanat.cvm.umn.edu/carnLabs/Lab21/Lab21.html
Referenser:
Adamson och Wolfe, Core concepts and trends in Iliopsoas Strains. VCA Alameda East Veterinary Hospital, Denver, Colorado.http://www.thek9bodyshop.com/…/core-concepts-and-trends-ini…
Cabon och Bolliger (2013), Iliopsoas muscle injury in dogs.
Cannon och Puchalski (2008), Ultrasonographic evaluation of normal canine iliopsoas muscle.
Mahler (2012), Ultrasound guidance to approach the femoral nerve in the iliopsoas muscle: a preliminary study in the dog.
Millis och kollegor (2013), Canine Rehabilitation and physiotherapy.
Mogicato och kollegor (2015) Anatomical and ultrasonographic study of the femoral nerve within the iliopsoas muscle in beagle dogs and cats.
Rossmeisl och kollegor (2004), Computed tomographic features of suspected traumatic injury to the iliopsoas and pelvic limb musculature of a dog.
Stepnik och kollegor (2006), Femoral neuropathy in a dog with iliopsoas muscle injury.
Vidoni och kollegor (2005), Traumatic avulsion fracture of the lesser trochanter in a dog.
Inlägget publicerade på Facebook 2015-02-21
